‘Upprättelseutredningens utredare föreslår att barnhems- och fosterbarn som utsatts för vanvård ska få en ersättning på 250 000 per person. Det ska ses som en ersättning för samhällets svek och för en bekräftelse för deras lidande.
– Samhället tar på sig ett stort ansvar när man omhändertar ett barn. Det barnet blir skört bara av förändringen i sitt liv. Att ett sådant barn utsätts för vanvård eller övergrepp får naturligtvis inte ske. Ändå vet vi att det har skett, inledde barn- och äldreminister Maria Larsson.
– Vi ser att många barn har farit illa. Därför tillsatte jag den här utredningen. Inte för att man på något sätt kan ersätta en förlorad barndom eller kompensera övergrepp, men för att hitta vägar till en formell upprättelse.
– Det behövdes också bland annat utredas om de bör få ersättning och hur borde det systemet för kompensation utföras.
– Som utredare valde vi Kerstin Wigzell, sa Maria Larsson.
Kerstin Wigzell som nu alltså presenterar utredningen “Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården”, pratade om de utsatta barnen:
– Känslan av skam har ersatts av ilska och krav, det tycker jag är fantastiskt.
Sanningssökande och dokumentation är viktigt, sa Wigzell.
– När det gäller utformningen av ursäkt, så vill många av de drabbade ha ett erkännande och en ursäkt från högsta nivå, med regeringen som bjuder in till en ceremoni.
– Man vill inte bli gullad med, man vill ha ett erkännande och en ursäkt av makten. Det har vi tyckt är ett rimligt önskemål.
– När det gäller vad en kommun kan göra, som till exempel Borlänge gjorde, som ni kunde höra i Ekot i morse, så gäller det att varje person kan hitta sitt aktmaterial och få sin historia rekonstruerad. För att förstå vad som hände, och det måste kommunerna hjälpa till med.
– En stor fråga är den ekonomiska ersättningen.
– Vi tycker att de ska ha en ekonomisk ersättning. Detta är en speciell situation, där barn har omhändertagits mot deras och ofta mot barnen vilja, för att de ska få en bättre barndom och ett tryggare liv. Eller så har barnen anförtrott samhället barnen för det syftet och sen har barnen ibland hamnat i en kränkande situation.
– Det är ett stort stort svek.
– Det finns inga juridiska skyldigheter, men moraliska, till ekonomisk ersättning.
– Vi har tittat på andra länder och sökt en ersättning något som fungerar med svensk rättspraxis.
– Man kan tänka sig att det är en ersättning för kränkningen, eller bekräftelse, eller för de behov man har i dag.
– Det är svårt att värdera graden av kränkthet för den enskilde. Det gäller ju också att det är beroende av den enskildes förmåga att tala för sig.
– Därför har vi valt en ekonomisk ersättning ska ses som en ersättning för samhällets svek och för en bekräftelse för deras lidande.
– Alla ska beviljas 250 000 kronor.
– Man ska se till de olika omständigheterna och göra bedömningar av vilka som ska få den summan. Helheten och allvaret ska bedömas. Se till risker för barnets hälsa.
– Vad gäller åtgärder för att förhindra upprepning, så tror vi att det blivit bättre inom samhällsvården. Vi har en annan syn på barn och samhällsvården är bättre på att samarbeta med föräldrarna.
– Men det kan fortfarande ske, och det finns en stor omedvetenhet.
– Vi vet inte hur mycket vanvård det förekommer i dag. Men vi har gjort en enkät bland kommunerna. Under åren 2008-2009 fanns det 246 fall där det fanns misstanke om vanvård.
– Många av de fallen har handlat om grova sexuella övergrepp och misshandel, eller utelåst i en hundgård eller inlåst i en källare.
– Men det säger inget om den faktiska förekomsten, det finns alltid ett mörkertal.
– Det vi föreslår är att regeringen och Sveriges kommuner och landsting ska ta initiativ till ett nationellt program för omhändertagande av barn, ha rutiner för att förebygga, upptäcka och hantera när saker hänt.
– Vi tror att uppföljningen av enskilda barn är A och O när det gäller att förebygga att vanvård förekommer.
– Vi är också oroade av att inom institutionsvården introduceras många gånger hemsnickrade metoder som är repressiva, utan etisk grund, utan laglig grund.
– Det är definitivt oetiskt. Vi vill ha en översyn av placerade barns rättigheter.
Maria Larsson tog sedan över presskonferensen och började tala om vad som kommer hända härnäst.
– Nu tar jag mig rätten och friheten, vilket är ovanligt innan ett remissförfarande, att säga att regeringen vill ha en sådan ceremoni, vi kommer se till att en sådan anordnas.
– En ceremoni som kan tjäna som ett erkännande. Vi ska börja planera den nu.
– Vad gäller övriga förslag, om ersättning och åtgärder inför framtiden, så får de remitteras. Remisstiden kommer löpa fram till 15 maj.
– Det finns också möjlighet för enskilda personer att lämna in remissvar.
– En viktig fråga är att se till att det inte händer igen.
– Jag har sett att det sker framsteg men vi är inte tillräckligt bra. Det finns många barn och ungdomar som inte får en bättre situation än innan placeringen.
– Vi har sedan 2008 en ny skärpning av socialtjänstlagen där vi skriver tydligt att barn och ungdomar har rätt till information och ge sin version och sina förslag på lösningar. Många tycker att det inte fungerar, många tycker det är svårt att få kontakt med den som handläggar ärendet.
– Alla barn bör ha ett nummer där de kan nå någon direkt. Så de kan komma till tals om något inte är som det ska.
– Vi vill ta fram bedömningsinstrument för att rekrytera familjehem, så det blir bra hem. De flesta hem är det, men alla måste vara det.
– Från första juli får vi en utveckling av Lex Sara, för alla inom socialtjänsten. Alla som ser något inom familjevården måste anmäla det.
– Vi kommer ge Socialstyrelsen i uppdrag tar fram ett program för säkerhet och trygghet för placerade barn och ungdomar.
– Den ska också utreda varför så många placeringar avbryts. Många barn har placerats i många olika hem efter att placeringarna avbryts. Det är ett stort bekymmer.
– Min målsättning är att komma tillbaka med en proposition den här mandatperioden.
Maria Larsson avslutade och öppnade för frågor.
I utredningen har över tusen personer intervjuats och vittnat bland annat om kränkningar, våld och sexuella övergrepp under tiden de varit placerade på barnhem eller i fosterhem.
Något som kommit att betecknas som en av den svenska socialhistoriens största skandaler.
Bara var femte kommun har en plan för hur socialtjänsten ska agera när barn far illa på familjehem, det visar en enkät från barnombudsmannen.
Vanvård förekommer fortfarandeFå kommuner har plan för vanvårdade omhändertagna barn (1:12)
Bara var femte kommun har en plan för hur socialtjänsten ska agera när barn far illa på familjehem, det visar en enkät från barnombudsmannen. Intervju med barnombudsman Fredrik Malmberg. Reporter Ivan Garcia. Ekot 2011-01-10. Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Del.icio.us Direkt länk till ljudet Poddradio Öppna i spelaren
Upprättelseutredningen
Mer än 250 000 barn har enligt vanvårdsutredningen varit placerade i svenska barn- och fosterhem under de senaste 50 åren. Det finns ingen samlad bild av hur många av dem som utsatts för vanvård, misshandel och övergrepp. Utredningen har intervjuat 404 män och kvinnor som beskriver vad de utsatts för. Totalt ska över tusen personer ha intervjuats innan utredningen slutredovisas för regeringen i höst. Riksförbundet Samhällets styvbarn uppskattar att runt 10 procent av de barn- och fosterhemsplacerade har utsatts för vanvård. Av dem bedöms mellan 2 000 och 4 000 personer kunna resa krav på ersättning, om regeringen beslutar att införa ekonomisk kompensation. (TT)
– Det är ett för dåligt resultat. Det är otroligt viktigt att socialnämnderna i kommunerna, som faktiskt har det yttersta ansvaret om barn som är placerade, omhändertagna, tar det ansvaret på större allvar, säger barnombudsmannen Fredrik Malmberg.
Varför tror du att man inte gjort det?
– Jag tror att man kanske tänker att det tillhör förgången tid att barn kan fara illa i social barnavård, men det här förekommer även i nutid. Så det är oerhört viktigt att socialämnderna har en plan för hur man ska förebygga, upptäcka och åtgärda de här problemen.
I eftermiddag presenteras Upprättelseutredningen, med förslag om kompensation till de personer som vanvårdats på barnhem mellan 1920 och 1980.
I utredningen ingår en enkät som kommunerna har fått svara på. Den visar att övergrepp på barn som vårdas på institutioner förekommer än i dag.
De flesta kommunerna, åtta av tio, saknar också en egen plan för hur socialtjänsten ska agera när missförhållanden på familje- eller behandlingshem blir kända.
Barnombudsmannen, som vill att kommunerna tar ett större ansvar för de placerade barnen, har kallat tio kommuner till samtal.
– Tanken är inte att ta någon kommun i örat, utan tvärtom hitta lösningar tillsammans med de här kommunerna.
– Sedan ska vi se till att det resultatet kommer ut till alla Sveriges kommuner, säger barnombudsmannen Fredrik Malmberg.







